Glad sommar på er alla Gotlandsforskare. Vi håller på och arbetar en hel del med projektet. Carl-Johan Gustafsson arbetar för fullt med släktträden kompletterade med haplogrupper och själv ägnar jag mig åt diverse DNA-analyser ur ett historiskt perspektiv.
Vi håller på att sammanställa resultat, och framförallt i och med att vi fått nya släktträd med nya personer som kan få sin haplogrupp. Men då det arbetet tar ett tag så bestämde vi oss för att börja i den änden att vi uppdaterade det vi tidigare publicerade efter att vikingastudien kom ut. Detta var först tänkt att utgöra ett eget avsnitt i den uppdatering av den första skrivelsen ”Om gotlänningarnas genetiska ursprung”, som publicerades inom projektet i november 2019. Men då detta dokument omfattade mer än 30 sidor så beslutade vi att ge ut denna som en separat skrivelse, men uppdatera för ny tillgänglig information.
Ni som har läst det vi publicerade kring vikingastudien och läst våra poster via Facebook kommer att känna igen sig men det finns lite nytt i den också då vi har fler medlemmar som tagit utökade tester jämfört med förut.
När vi ser på gotlänningarnas historia verkar, som vi tidigare publicerat, stenålderns grupper ha försvunnit och nya grupper kom. Även om både män och kvinnor invandrat till Gotland i vågor verkar invandringen haft en mer dramatisk effekt på männen utifrån den uppenbara förändringen av noterade haplogrupper. Baserat på analysen är det i alla fall två kit som är fastslaget släkt med individ i vikinga-studien, ett kit där det är mycket sannolikt och ett till där en Y700 kan visa på släktskap. Inget släktskap med de forntida grupperna har fortsatt påvisats även om vi fortfarande tror att om någon ättling till denna grupp skulle hittas någonstans i Europa kan Gotland vara platsen för detta utifrån sin placering och historia.
Det går fråga sig om vi nu, med de utökade möjligheter till analys av resultat som står oss till buds, har kommit närmare svaret på frågan var gotlänningarna kom någonstans ifrån. Svaret på den frågan kan besvaras med nej, men det vore inte ett helt korrekt svar. På ett sätt har vi kommit närmare historien även om vi på samma gång insett hur mer komplex bilden, och historien är. Vi förstår mer men mysteriet har ändå tätnat.
Ur dagens geografiska perspektiv är Gotland en del av Skandinavien. Medan Sverige och Danmark båda har gjort anspråk på överhöghet över ön genom historien målar de tillgängliga DNA-bevisen en något annan historia. Det är dock av vikt att inse att DNA-bevis från den tidiga perioden är knappa, och att nya fynd från denna och andra perioder kan peka oss i en helt annan riktning.
Under den förhistoriska tiden var Gotland inte huvudsakligen skandinaviskt ur ett genetiskt perspektiv utan snarare baltiskt, centraleuropeiskt och östeuropeiskt. Vi har i projektet teoretiserat kring att de flesta invånarna bodde i små ”bystater”, men att de första invånarna relativt lätt besegrades av de folkslag som sedan anlände till den troligen glest befolkade ön och befolkningen blandades upp. Kanske var det dessa första små bystater som gav upphov till dagens socknar som ännu finns kvar. Kvinnorna blev kvar i större utsträckning än männen i denna omvälvande tid och deras historia på Gotland ser vi fortsatt skiljer sig från männens.
Som vi skrivit om innebar sannolikt bronsåldern en relativt sett hög inflyttningstakt av nya folkgrupper till ön. Det märks av de DNA-resultat som finns tillgängliga då haplogrupperna ökar markant. Vi ser en fortsatt en stor spridning och variation i mtDNA. Bland yDNA är variationen mindre men vi ser nu med det ökade antal Y700-test som görs att om än det finns ett antal huvudsakliga grupperingar, så ökar antalet undergrupper. Detta tyder i sig på att det kan finnas ett släktskap mellan gotlänningarna men släktskapet på fädernet verkar ligga många år tillbaka i tiden. Exempelvis genom analys av DNA kan vi säga att kit IN95287 och kit 611605 delar en anfader som levde för drygt 4.000 år sedan. Var personen levde är svårt att säga, men det var sannolikt inte på Gotland.
Tack vare DNA så börjar vi också urskilja nyanserna i inflyttningen till Gotland. Vi ser ättlingarna till dem som vandrade in på bronsåldern, till de trälar som togs hit och vikingarna som tog hit dem, men även de som kom via Hansan och de som kommit senare. Kit N112691 och IN26214 är sannolikt trälättlingar från de brittiska öarna då deras DNA tar oss tillbaka till Irland/Skottland. Kit 680955 kom sannolikt via Östeuropa och lämnande Kaukasus någon gång på (tidig) bronsålder och vandrade västerut. Kit 611605 är släkt med VK50 på fädernet och linjen har funnits på Gotland sedan åtminstone år 950-1050. Kit MI11037 är trolig släkt med VK48 och kit 408740 och M132603 trolig släkt med VK468, i alla fall via en gemensam anfader som levde någon gång under bronsåldern. Vi har sedan kit IN82768, BP10514 och 449791 som kan ha kommit med Hansan. Det mitrokondriella DNA är svårare att analysera än yDNA men vi ser (sannolikt) ättlingarna till de som kom under bronsåldern eller tidigare än så, trälarna som togs hit och de som kom för att gifta sig eller följde med sina män.
Vi ser nu också att gotlänningarnas fäder nu blir kvar i en högre utsträckning än tidigare och vi kan se ättlingar till vikingatidens invånare i Gotlandsprojektet. Från de tidigaste gotlänningarna vi känner har deras söners släkter inte återfunnits, emedan deras mödrars historia skiljer sig från männens på denna punkt. Vissa av de testade individerna är säkert ättlingar till både de som invandrat tidigare samt de som kommit under de senare delarna av bronsåldern samt järnåldern, likväl som att de kommit till Gotland genom giftermål med vikingar samt som deras trälar. Oavsett anledning så ser vi en stor diversifiering av befolkningen. Det är en plötslig tillkomst av nya haplogrupper, vilket innebär nya kulturer och grupper av människor som anländer.
Det är dock svårt att veta om de väsentligen utökade antalet haplogrupper som blev resultatet av studien , anlände till Gotland under vikingatiden eller om inflyttningen till ön tog fart tidigare under järnåldern eller om det rent av skedde under de förändringar som bronsåldern medförde. För att komma närmare svaret på detta krävs fler tester av historiskt material. Klart är ändå att befolkningen på Gotland ökade och att deras härstamning blev alltmer spridd. Vi har respekt för den knappa tillgången till haplogrupper från testade historiska kvarlevor och det är viktigt att beakta att en studie helt kan förändra den bild vi nu har. Men från att ha varit mer baltiskt, centraleuropeiskt och östeuropeiskt under den tidiga historien, så blev befolkningen efterhand mer knuten till Skandinavien. Hur detta sker och när kan enbart besvaras av mer forskning och vi hoppas kunna återkomma till denna, och andra frågor, längre fram i och med våra utökade genomgångar.
