De flesta släktforskare har nog hört om DNA och att denna kan användas i släktforskningen. Vi får ibland frågan om varför man ska låta DNA-testa sig, föräldrar och andra släktingar. Vi ska försöka besvara den frågan här.
DNA kan berätta mycket om vår mänskliga historia eftersom haplogrupperna kan berätta historien om våra förfäder och var de kom ifrån. Enligt International Society of Genetic Genealogy (ISOGG) är definitionen av en haplogrupp en genetisk befolkningsgrupp av människor som delar en gemensam förfader på fädernet eller mödernet (“a genetic population group of people who share a common ancestor on the patriline or the matriline).”[i]. Fädernet ger oss y-DNA genom Y-kromosomen och mödernet tillhandahåller mt-DNA genom cellernas mitokondrier. Genom haplogrupperna kan vi spåra våra förfäder tillbaka i tiden till mänsklighetens början. DNA med ökande precision berätta för oss var våra förfäder på fädernet och mödernet har bott och när de kom till en viss plats.
Från vårt perspektiv så ger DNA-forskning en ytterligare dimension till släktforskningen då den låter oss få en inblick i vår släkts historia från tiden innan några skrivna dokument finns och förstå varifrån vi kommer. Då det ofta kommer nya rön i DNA-forskningen kan vi genom denna utveckling förstå mer om släktens utveckling. Det är i mötet mellan DNA-forskningen och det som brukar benämnas traditionell släktforskning, och den kunskap vi byggt upp genom vår släktforskning som vi kan se och förstå vår historia. Haplogrupperna kan ge dig svaret som böckerna inte förmår, var kom vi egentligen ifrån och hur kom vi dit vi är. DNA-forskningen ersätter inte den traditionella forskningen utan är ett komplement till denna och kan bidra till vår förståelse av vår släkts historia i ett större sammanhang. Det går också att använda DNA till att söka okända fäder och mödrar och mycket mer.
